Insidious ★

En skräckfilm för de mycket lättskrämda, möjligen...

Efter att ha läst ett antal relativt positiva recensioner bestämde vi oss för att försöka oss på en skräckfilm. Filmen heter Insidious och är gjord av James Wan och Leigh Whannell (männen bakom Saw-filmerna). Lite Horror kan väl alltid pigga upp, eller hur?

Storyn känns klassisk och simpel. En trebarnsfamilj flyttar till ett nytt fint hus. Och ganska omgående börjar mystiska saker hända. Böcker som åker ut ur bokhyllan. Ljud från vindsvåningen och en mystisk röst i lillans babywatcher walkietalkie. Den ena av sönerna, Dalton (Ty Simpkins) råkar ut för en olycka på vinden och hamnar i koma. Eller något liknade tillstånd. Mera otäcka saker händer i huset som barnen och mamman (Rose Byrne) upplever. Fadern (Patrick Wilson) i huset tvivlar men stöttar sin fru och de flyttar till ett annat hus. Men störningarna följer förstås med.

En skräckfilm för de mycket lättskrämda, möjligen…

Sen går det över styr när två töntiga spökjägare inträder med diverse hembyggda instrument och genomsöker huset. Till slut kommer också Mediet (Lin Shaye) som kan förklara vad som pågår och som ska hjälpa familjen att återfå sin son. Dalton är faktiskt är på rymmen från sin kropp, vilken nu ligger öppen för alla onda andar. Därav alla störningar.

Mediet iförd sin Pratmask

Högsta betyget går definitivt till mediets mirakulösa Pratmask, en slangbaserad anordning som gör att hon kan samtala eller rättare sagt mumla med andarna.

Filmen är ungefär som Poltergeist fast lite annorlunda och mycket sämre. Uppbyggd med typisk horror-musik, plötsligt uppdykande effekter som ska skrämma oss och en final tillsammans med djävulen själv.

Insidious är en riktig skräckfilm, fast bara för mycket lättskrämda personer eller individer som ser sin första skräckfilm. Möjligen. Det enda positiva vi kan säga om filmen är att de åtminstone besparade oss de klassiska blod- och inälvskletet.

Det är naturligtvis riktigt svårt att göra en en bra skräckfilm idag. Biopubliken har redan sett alla varianter av chockeffekter och dataanimerade andar och monster. Det mesta blir gäspigt på sin höjd. Så det blir tyvärr inte godkänt för Saw-ligan med denna rulle.

Jag minns än premiären av filmen Exorcisten, med Linda Blair och Max von Sydow från 1973. Den var isande läskig.

– –

Betyg: ★ (Usel)

Annonser