Source Code ★★

Source Code. SciFi/Action (2011). Idén till den här filmen är riktigt skruvad. Ben Ripley har skrivit ett filmmanus och Duncan Jones (Moon) regisserar den. Tänk dig att du blandar Bill Murrays klassiska ”Måndag hela veckan” med den del av Avatar där John Scully kopplar in sig och lever genom avataren. Ett par, tre rågade mått från Denzel Washingtons Deja Vu. Byt ut båtexplosionen mot en tågexplosion, plus ett bombhot mot Chicago, en liten kärleksrelation förstås, samma skruvade knepiga känsla som i Inception, så har du actionfilmen Souece Code.

Kapten Colter Stevens, helikopterpilot i Afganistan, spelad av Jake Gyllenhaal, vaknar plötsligt upp i en annan mans kropp på ett pendeltåg, 8 minuter innan tåget exploderar. I själva verket är kapten Colter Stevens död, men hans medvetande hålls vid liv. Han har fått ett nytt uppdrag. Genom att återuppleva de 8 sista minuterna av tågpassagerarens liv gång på gång, ska han lista ut vem som bombaren är. Detta för att förhindra att den stora bomben mot Chicago smäller av.

Som så ofta med den här typen av scifi-stories så känns filmen lätt ansträngd, ytlig och med all energi lagd på storyn och att få allt att funka och hänga ihop. Även om Jake Gyllenhaal inte är min actionhjälte nr 1, så gör han en ok roll. Dock finns tyvärr inte tid och ork att lära känna varken huvudrollsfiguren eller övriga figurer något närmare. De är brickor i ett scifi-spel.

Det stora hotet i filmen, bombaren, visade sig vara en typ händig hemmapulare. Inte en läskig terroristorganisatione. Det var kanske filmens antiklimax. Liksom hela filmens slut, där allt liksom pyste ut som en pyspunka utan pukor och trumpeter. Adjö, det var visst inget.

Hade den haft samma djup i karaktärerna som t ex Deja Vu hade den fått tre stjärnor. Nu blev det bara två.

– –

Betyg: ★★ (Medelmåttig)

Trailer