Pirater från Karibien

Ursprunget till filmserien om kapten Jack Sparrow och the Pirates of the Caribbean kommer från en åkattraktion på Disney World-parkerna. Den öppnades 1967 i Disneyland i Californien och var den sista attraktionen som Walt Disney († 1966) själv var med och höll sin hand över. Attraktionen har byggts om ett antal gånger och 2004 lanserades den i samtliga Walt Disney-parker, nu anpassad efter filmerna. Ta en åktur i klippet nedan som inte på långa vägar ger rättvisa till verkligheten.

.

Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl

regi: Gore Verbinski, Betyg: ★★★★ (Mycket bra)

Första filmen om kapten Jack Sparrow, The Curse of the Black Pearl (2003), är lysande och en typisk Disney när den är som bäst. Humor, lätt överdrivna figurer, äventyrslusta, spänning, lagom otäck (inget blodigt våld), lagon känslosam, bra tempo och fina effekter. Johnny Depp gör en underbar karaktär av kapten Jack Sparrow. En frisk och fräsch fläkt på bioduken.

Historien bakom karaktären är lite kul. Disney hade tänkt sig Jack Sparrow som en ”Burt Lancester”-typ, trotsig rättfram äventyrare medan motspelaren (Orlando Bloom) skulle vara mer en ”Errol Flynn”-typ. Johnny Depp gick hem och grottade ner sig i sjörövarhistorier och ämnet och drog en helt annan slutsats. Dåtidens kända sjörövare hade mer en status som påminde om dagens rockstjärnor. Med bland annat Keith Richard som förebild började han bygga sin Jack Sparrow-karaktär. När Depp visade upp sin tolkning för Disney-cheferna frågade de förskräckt om han skulle föreställa full eller gay. Depp svarade ”Det här är de val jag gjort. Ni vet vad jag gör och kan. Antingen litar ni på mig eller ger mig sparken”.

Hector Barbossa, spelad av Geoffry Rush, är Sparrows antagonist i filmerna

Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl blev en dundersucce, i huvudsak tack vare Johnny Depps karaktärstolkning. Han lyckades få Jack Sparrow att framstå som en excentrisk knäppgök som man kunde tycka om, han är inte helt igenom farlig och hotfull, inte heller särskilt laglydig, rätt egocentrisk men har viss sund moral när det kniper. Full eller gay, men inte utan charm. Så där lite lagom tokig och spontan som vi själva skulle vilja vara emellanåt.

Succéfilmer leder nu för tiden till uppföljare i Hollywood. Historien om Jack Sparrow var som gjord att bygga vidare på.

Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest (2006) regi: Gore Verbinski, Betyg: ★★★ (Bra)

Pirates of the Caribbean: At World’s End (2007) regi: Gore Verbinski, Betyg: ★★ (Medelmåttig)

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides (2011) regi: Rob Marshall, Betyg: ★★ (Medelmåttig)

En femte film är planerad till 2013.

Efter att ha sett On Stranger Tides, kände jag att nu räcker det. Den var underhållande, men inte mer. Konceptet har inte vidareutvecklats eller fördjupats i de uppföljande filmerna och resultatet blir lite gäspigt. Varje film blir som en löst sammanhängande sago- eller äventyrsberättelse utan övergripande syfte.

Som sjörövare måste man vara beredd på att möta havets läckerheter som till exempel Davy Jones

Men jag tänker förmodligen fel. Pirates of the Caribbean är familjefilmer, precis som Harry Potter. Åldersgränsen är 11 år. Så det klart att det fungerar. Jag minns ju själv hur spännande det var i tonåren när varje ny James Bond-film kom. Och de var gjorda på exakt samma sätt. Same same but different.

Annonser