Kackel i hönshuset (s)

Har du sett en flock stressade höns? Man brukar tala om yra höns som far omkring och kacklar. Alla kacklar i munnen (eller näbben) på varandra och alla springer åt olika håll. Och någonstans står en tupp och undrar vad som händer. Han försöker hålla masken och visa att han har full kontroll, vilket han givetvis inte har.

Nåväl, detta skulle inte handla om höns.

Svensk socialdemokrati har tappat sitt fotfäste. Igen. Uppryckta med rötterna har de inte funnit den grogrund som ska bära partiet framåt. Inga starka visioner, ingen tydlig väg, inga djärva mål, ingen karismatisk ledare och ingen sammanhållande ledning, utan en skock vilsna röda rosor som ser alltmer vissna och tragiska ut. Det klart att ingen vill ha en sådan bukett.

Juholt gör inte fel, men reser runt och ber om förlåtelse. Vem av Juholt ska man tro på?

Det är pinsamt att höra Juholt säga, i takt med att förtroendet för honom sjunker, att han nu ska vända opinionen. Det är pinsamt att höra Juholt över huvud taget. Han verkar höra hemma i ett helt annat hönshus. Det klart att hönsen är missnöjda när tuppen inte levererar.

Valet 2014 är redan förlorat. Punkt.

Det räcker inte med att putsa på fasaden eller fjädrarna när det saknas innehåll bakom den. Erkänn misslyckandet. Var ärliga. Börja om från grunden och ställ grundfrågan: Varför behövs socialdemokraterna över huvud taget idag? Det är först när ni finner ett konkret svar på den frågan som ni kan skapa visioner, partipolitik och en ledare som brinner för det.

Lycka till.

Det känns som att Sverige behöver något nytt över huvud taget. Den gamla partistrukturen och de klassiska partifrågorna och slagorden hänger inte med i tiden.

.

PS. Jag är egentligen helt ointresserad av politik och det politiska spelet. Känner ingen tillhörighet till något parti. Ingen av dem har en vision som engagerar mig. Men jag är rätt road av att vara åskådare ibland.