Take Shelter ★★★

Take Shelter är en annorlunda undergångsfilm. Den är långsam, rentav stillsam och låter karaktärerna utvecklas ordentligt. Huvudpersonerna Curtis (Michael Shannon), hans fru Samantha (Jessica Chastain) och deras döva dotter Hannah (Tova Stewart), deras hem och Curtis arbetsplats som oljeborrare i Ohio, utgör hela scenen.

Curtis har börjat få visioner och starka mardrömmar om en annalkande storm. Det är inte vilken storm som helst, det är en undergångsstorm. I en av mardrömmarna blir han biten i armen av deras hund. När smärtan i armen sitter kvar hela dagen så inser Curtis att det är något mer än bara mardrömmar, visionen blir en del av vardagen. Det kan vara föraningar eller också börjar han bli galen. Drömmarna påverkar hans liv så kraftigt att inte bara han utan också familjen får problem och Curtis blir mer och mer besatt av att skydda familjen från den annalkande stormen. Håller han på att bli sinnessjuk som sin mor?

Gradvis bygger regissören Jeff Nichols upp komplexiteten i berättandet och jag bara älskade slutet. Michael Shannon och Jessica Chastain gör två fantastiskt bra roller och regissören låter oss komma riktigt nära dem. Naket nära. Filmen saknar traditionella krusiduller och är avskalad, snyggt berättad, rakt och fint filmad och ett excellent framfört drama. Det känns nästan som man är en osynlig observatör i familjens liv och framför allt i macho-oljeborraren Curtis mentala problem.

Take Shelter är ingen kioskvältarfilm. Det är en smalare film, ett episkt drama. Den får betyget Bra, vilket innebär att den är sevärd och ett betydligt bättre alternativ än Melodifestivalen en lördagkväll. Den innehåller inga direkta magpumpare eller paniktattacker. Hade jag regisserat hade jag nog lagt liten aning mera dramatik i Curtis drömillusioner och intre tvivel.

Betyg: ★★★ (Bra)

Se trailern

Annonser