Prometheus ★★★★

På flera platser runt om på Jorden har man hittat stentavlor, hieroglyfter, grottmålningar och andra tusentals år gamla bilder som våra förfäder lämnat efter sig. På åtskilliga av dem har man hittat ett mönster, en varelse som pekar med utsträckt hand mot ett mönster av punkter. Trots att de är skapade vid olika epoker och av olika kulturer som inte haft kontakt med varandra. Mönstret med prickar visar sig vara identisk med en stjärnkonstellation långt bort i Vintergatan. Två forskare drar slutsatsen att det är en inbjudan från resenärer från någon planet i stjärnsystemet, kanske till och med de som skapat grunden för människan. Man hittar en måne som kretsar runt en av planeterna som visar tecken på att det kan finnas liv där. Så börjar berättelsen om rymdskeppet Prometheus, på väg till den fjärran planeten för att knyta kontakt med Jordens tidiga besökare. Jordåret är 2094.

Ombord finns det gängse teamet med piloter, de två forskarna, representanter från bolaget, några som är där för pengarnas skull plus den obligatoriska mänskliga roboten. David heter han den här gången och spelas av Michael Fassbender. De två forskarna spelas av Noomi Rapace och Logan Marshall-Green. Filmen är skapad av Ridley Scott med Jon Spaihts och Damon Lindelof som manusförfattare.

Ridley Scott är ett namn som förpliktar. Han är en mycket produktiv regissör och producent med filmtitlar som första Alien-filmen, Bladerunner, Gladiator, American Gangster, Robin Hood (med Russel Crowe) med flera. Enligt obekräftade rykten var Ridley Scott lätt olycklig över hur Alien-filmerna hade utvecklats (även om James Cameron gjorde en strålande tvåa, Aliens). Därför ville han skapa en ny film i samma universum som Aliens men inte en ren så kallad prequel. Snarare en pre-prequel.

Prometheus är en värdig Ridley Scott-film och en värdig ”pre-prequel” till Aliens. Filmens story är kanske inte det märkvärdigaste utan det som bländar är scenografi, den detaljsäkra designen, filmfoto, effekter, filmljud och musik samt filmens totala mäktighet. Noomi Rapace gör en strålande och trovärdig huvudroll, inte som en ny Ripley, utan som en vetgirig, driven men också sårbar forskare på en främmande och skrämmande planet. Filmen är mäktig och full med tät action, mysterier och fuktiga mörka gångar med mystiska föremål. Det är först mot slutet vi får aha-upplevelsen och kopplingen till Aliens. Lite kul är att roboten Davids huvud slits loss, precis som i de två första Alienfilmerna. Så släktskapet mellan Aliens och Prometheus är ibland slående.

Filmen slutar, som de flesta idag, med en spelöppning till en uppföljare. Och kanske Ridley Scott har planer på en ”prequel” trots allt?

Jag såg den i 3D. Men jag lovar att den är lika bra i 2D. Jag tycker 3D-hysterin är galen. Den här filmen kommer jag att se igen. Och förmodligen igen. Precis som jag gör med Aliens.

Betyg: ★★★★ (mycket bra)

Se trailern