En hållbar framtid och det politiska arvet

Klimatdebatten har pågått länge. Forskare, politker och tvivlare har käbblat om vad som kommer först, hönan eller ägget. Idag verkar dock en förkrossande stor majoritet av världssamfundets forskare och förståsigpåare vara tämligen överens om att vi (mänskligheten) mycket aktivt bidrar till sådana klimatförändringar att det är ett reellt hot mot jordelivet, såsom vi känner det. Åren av käbbel och misslyckade globala överenskommelser har dessvärre lett till att hotet bara växt, utsläppen har fortsatt att öka och klimateffekterna kommer nu i allt snabbare takt.

För sent ska syndaren vakna, sägs det.

Och det gäller i högsta grad världens politker och makthavare. Lösningen på klimathotet ligger inte hos den enskilda människan. Det handlar inte om att källsortera soporna eller ta cykeln istället för bilen. Lösningen ligger inte heller hos marknaden, eftersom den är extremt kortsiktig, lönsamhets- och konsumtionsfokuserad. Eftersom de största växhusgasutsläppen kommer från den globala energiförsörjningen, industri och världens alla vägtransporter så är det ett problem som endast kan åtgärdas genom politiska beslut. Även om forskning, teknisk utveckling och marknaden bidrar med positiva krafter, så finns tunga motintressen på marknaden som motverkar de framsteg som görs. Marknaden är en dålig samhällsproblemlösare.

icebear

Nu kommer vi till nästa fas i problematiken. Det tycks vara så att man är av den uppfattningen att ingenting kan göras förrän världens politiker är överens. Vilket aldrig kommer att hända. Den ena efter den anda klimatkonferensen har visat det. Det är inte så världen fungerar. Även om alla människor utrustats med ett samvete som berättar för oss vad som är rätt och vad som är fel, så innebär det inte att vi alla kan gå åt samma håll samtidigt. Vi är flockdjur som behöver ledare. Politiker och nationer måste ta kraftfulla initiativ och ta täten. Som visar världen att det inte bara finns en vilja utan också en förmåga att handla och bygga en hållbar framtid. Det inspirerar andra att tänka och agera. Så har det alltid fungerat. Goda initiativ samlar flocken. Och när det gäller klimatfrågorna och vår gemensamma framtid torde det inte vara svårt att få gehör. Vi vet alla vad som är rätt eller fel.

Sverige har unika förutsättningar. Ta vara på dem.

Sverige har en unik position att vara ett av de länder som tar täten. Vi är ett rätt litet och samlat land, vi är högteknologiska, vi har en erkänt sund ekonomi och har kommit en bra bit på väg redan. Jag är övertygad om att svenska folket kommer att sluta upp bakom ett sådant initiativtagande. Vi vet att det är det enda rätta. Omställningen kommer att ha sina vedermödor men vara väl värd resan. Med rätta politiska styrmedel kan den göras mindre smärtsam. Regeringen har redan fattat ett beslut om att den svenska trafiksektorn ska vara fossilfri år 2030. Det är bra, men ännu finns ingen tydlig road map eller strategi för hur det målet ska uppnås. Detta borde ha varit en huvudfråga under Almedalsveckan, men det var det inte. Det verkar som att man inte kopplar ihop detta med sysselsättningsfrågan. En samhällsomställning av den här omfattningen skapar sysselsättning. Den skapar sammanhållning, kreativitet och genererar en massa positiva sidoeffekter. Se bara hur elkraften eller IT har utvecklat samhället. Miljösamhället kommer att göra detsamma. Sätt som mål att Sverige 2030 ska bidra med 0% av världens växthusgaser så händer massor. Vi gillar ju nollvisioner.

Eftersom alla (åtminstone de flesta) vet vad som borde göras nu, men inte görs, så skickas indirekt ett negativt budskap till oss i samhället från de som vi valt att leda landet. Det påskyndar bara ett fortsatt moraliskt sönderfall och självcentrerad kortsiktighet, det är effekten av att leva i en utförsbacke. Istället för att fokusera på dessa problem skulle en fokusering på en positiv vision och ett kraftfullt handlingsprogram leda oss vidare i en positiv och mer hoppfullt riktning. Mycket gott skulle kunna komma på köpet. En hållbar framtid är det arv och den uppgift som åläggs alla som får förtroendet att representera folket i riksdag och regering.

Think out of the box. Visionen om ett paradigmskifte för miljön, människorna och livet i Sverige kan vara hur stor och radikal som helst. Den måste sträcka sig bortom dagens kvartalsekonomi, snabba börsklipp, klassamhälle och kortsynt mandatperiodstänkande. Framtiden måste börja någonstans. Den börjar faktiskt just nu. Vi kan fixa det om vi slutar sticka ner huvudet i sanden. Det är inte kört. Men tiden för att tveka eller tjafsa om det är över.

Dörren att göra något börjar stängas nu…

Nuvarande utsläppstakt är i linje med FN:s klimatpanel (IPCC) värsta scenario. För att hindra en ödesdiger uppvärmning måste utsläppen minska drastiskt före 2020. Det är väldigt bråttom för att klara två-gradersmålet nu, enligt professor Markku Rummukainen vid Lunds Universitet. IPCC-rapporten talar om tre graders ökning av Jordens medeltemperatur, vilket ger mycket stora konsekvenser (se nedan).

Istället för att minska, så har utsläppen av växthusgaser (främst koldioxid) ökat markant de senaste åren (trots klimatdebatten). Det finns ett klart samband mellan mer koldioxid i luften och ökad växthuseffekt, dvs det blir varmare. Normalt skulle Jorden vara inne i en långsam period av svalare temperaturer (rent historiskt är vi sakta på väg mot en ny istid), men istället är vi tvärtom inne i några decennier av kraftigt ökande medeltemperaturer.

– – –

Forskarna räknar med bl a följande effekter:

Vattencykeln blir mer intensiv. I en varmare värld avdunstar mer vatten, som förr eller senare måste falla någonstans i form av regn. Detta kommer att leda till ökad torka på vissa ställen och mer nederbörd på andra. Regnen kommer dessutom att bli kraftigare och därmed öka risken för översvämningar. Globalt har de senaste åren varit de nederbördsrikaste, även om mätningarna av nederbörd är betydligt osäkrare än temperaturmätningarna.

Vi kommer troligen att få se fler mycket kraftiga orkaner i vissa delar av världen, som i sin tur drar med sig ökade mängder regn. Huruvida det totala antalet orkaner kommer att öka, eller rentav minska, är emellertid föremål för debatt.

Havsnivån kommer att höjas. För närvarande stiger nivån med drygt 3 mm om året, framförallt beroende på att varmare vatten ökar i volym, men även som en effekt av att smältvatten från landbaserade glaciärer, som på Grönland. Fortsatt uppvärmning kommer emellertid att leda till större avsmältning av glaciärerna. Uppskattningarna av vad som händer fram till år 2100 varierar kraftigt, men många forskare räknar med havsnivåhöjningar på en meter, eller drygt det, vilket skulle drabba världens kustnära och låglänta områden hårt. Eftersom osäkerheten när det gäller avsmältningen av landbaserade glaciärer är så stor skriver IPCC i sin senaste rapport 18 – 59 cm, utan att då ta med hela effekten från avsmältningen.

Extrema värmeböljor har redan blivit vanligare och vi har bara sett början. Rekordhettan i Ryssland 2010, USA 2012 och Australien 2013 är tyvärr antagligen något som blir allt vanligare i framtiden. Förutom att värmen leder till fler dödsfall bland äldre och sjuka blir resultatet fler skogs- och gräsbränder. Skogsbränderna leder i sin tur till en självförstärkande återkoppling, eftersom de frigör kol från träden i form av koldioxid till atmosfären, vilket då leder till att växthuseffekt förstärks ytterligare.

Biodiversiteten kommer att påverkas starkt – antalet arter kommer att minska. Till de tidigaste effekterna, som vi redan ser, hör att korallreven påverkas negativt vilket i sin tur påverkar havens näringskedjor. Många landlevande arter kommer att dö ut eftersom de inte hinner anpassa sig till snabba klimatförändringar som påverkar lokal flora och fauna. Den biologiska mångfalden är dessutom mycket viktig för hur vi ska kunna hantera och anpassa oss till ett varmare framtida klimat. Ju större den biologiska mångfalden är, desto större är sannolikheten att det finns växter och djur som klarar av att anpassa sig till klimatförändringarna.

Havet försuras vilket riskerar att leda till att många vattenlevande arter dör ut. Försurningen är en följd av att en stor del av den koldioxid vi släpper ut upptas av havet och där bildar kolsyra. Arter som är beroende av att bilda skal – alltifrån plankton till större kräftdjur får svårare att bilda skal. Även korallerna påverkas. Ju varmare haven blir desto sämre kommer de bli på att lagra kol. Det finns alltså en risk för att en del av de utsläpp som vi orsakade under 1900-talet, och som för närvarande finns lagrade i haven, återvänder till atmosfären i framtiden. Då får vi en förstärkning av växthuseffekten, även om vi då i framtiden har skapat ett helt fossilfritt samhälle.

Till sist riskerar uppvärmningen att leda till att vi når så kallade tipping points – tröskeleffekter som gör att uppvärmningen fortskrider ett bra tag till även om vi slutar att släppa ut växthusgaser. Vi har redan nämnt avsmältningen av Arktis som gör att havet tar emot mer värme, samt upptiningen av permafrosten som orsakar ytterligare metan- och koldioxidutsläpp. Andra tröskeleffekter forskarna oroar sig för är bl a att havet inte ska klara av att lagra lika mycket koldioxid som nu, samt att stora regnskogsområden som Amazonas ska gå under i skogsbränder som kommer att frigöra stora mängder koldioxid. Det är inte minst mot bakgrund av dessa risker som allt fler klimatforskare menar att det vore ytterst farligt om den globala uppvärmningen blir större än 1,5 grader.

Men även om det tyvärr är alltför lätt att måla upp en pessimistisk bild av framtiden, är det viktigt att det i sin tur inte leder till en känsla av att det redan är kört. Att ge upp ger ju lika lite resultat som att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det inte skulle finnas några problem. Är det bara tillräckligt många människor som tycker att klimatfrågan är tillräckligt viktig så får vi till slut även tillräckligt stora förändringar av vårt samhälle. Det kommer aldrig vara för sent för att göra så mycket som möjligt.

– Hämtat från meterologen Pär Holmgrens klimatskola, som resonerar om klimatproblematiken på ett enkelt och begripbart sätt (rekommenderas).

Annonser