Django Unchained ★★★★

Det är några år innan det amerikanska inbördeskriget startar, någonstans i Texas. En mindre grupp människor hasar fram genom skogen. Två av dem är vita och rider till häst, resten är svarta, kedjade och nyligen inköpta slavar som stapplar fram på rad. Tills de möter en liten vagn med den tyske tandläkaren Dr King Schultz och hans häst Fritz.

Det här med tandläkeriet är ju bara cover up. I själva verket är Schultz (Christoph Waltz) en framgångsrik prisjägare som letar upp efterlysta mördare och bankrånare och levererar dem döda mot belöningen. Och nu vill han få fatt på tre efterlysta bröder som arbetat på ett plantage i närheten. Problemet är bara att Schulz inte vet hur bröderna ser ut och behöver därför hjälp. En slav från den plantagen som känner igen bröderna är lösningen. Django (Jamie Foxx) heter slaven som känner igen bröderna och tandläkaren lyckas ”övertala” de två vita männen till häst att sälja Django och så bär det av.  Schultz gör upp med Django att efter att de ”levererat” de tre bröderna så har han gjort sin plikt och blir fri.

Django-Livre

Django visar sig fatta galoppen med uppdraget snabbt och är en naturbegåvning med revolvern. Django som nu är en fri man berättar för Schultz om sin fru som såldes som slav till någon plantage, och hur han vill finna henne igen. Schultz och Django blir ett framgångsrikt prisjägarteam och drar sig mot Missisippi där Djangos fru såldes. Och i papperen så hittar de plantagen dit hon såldes.

Den drivs av den mäktige och hänsynslöse Calvin Candie (Leonardo DiCaprio) och nu börjar matchen, liksom.

Det här är en av Tarantinos bästa filmer, kanske till och med den näst bästa efter Pulp Fiction. Han får med många karaktärer och element i berättelsen, känslor, svängningar, nyanser, relationer, moral och tidsandan. Och ej att förglömma ett vilda västern shoot out i full Tarantino-klass som höll blod- och köttverkstan resjält sysselsatt. Och mitt i allt detta en glimt av humor och självironi. Tarantino har en förmåga att få mig att skratta åt sånt jag egentligen inte vill skratta åt.

Django Unchained är kanske i första hand en westernrulle, i andra hand en film om relationer, människosyn och moral. Och i tredje hand, underhållning a la Tarantino som inte lämnar dig helt oberörd.

.

coverBetyg: ★★★★ (Mycket Bra)

 

Annonser