Dan Brown: Inferno

Hela världen fick upp ögonen för Dan Brown med boken Da Vinci-koden. I alla fall stora delar av världen. Den har sålts i över 60 miljoner exemplar och översatts till 44 språk och är en av världens mest sålda böcker. Storyn var suverän och spännande och många av oss undrade om den till och med kunde vara sann.

Dan Brown har tidigare skrivit Änglar och demoner och efter Da Vinci-koden kom Den Förlorade Symbolen och nu Inferno. Varken Änglar och Demoner eller Den Förlorade Symbolen kommer upp i Da Vinci-kodens höjd. Da Vinci-koden filmades (liksom Änglar och Demoner) med Tom Hanks i huvudrollen som konst- och symbolprofessorn Robert Langdon.

Inferno har en riktigt bra story, spännande och dramatisk, och kommer att göra sig bra på film (produktionen lär vara på gång). Boken kretsar runt Dantes Inferno, en vetenskapsgeni som vill förändra världen på sitt sätt och en pusslande jakt på lösningen. Dan Brown är skicklig på att skapa spännande pussel, där en pusselbit leder till nya frågor, nya hemligheter och nya faror. Inferno är inget undantag. En spännande bok som inte når upp till konspirationen i Da Vinci-koden som utmanade den kristna historiebeskrivningen, katolska kyrkan, Opus Dei och Tempelriddarna. I Inferno är det befolkningsexplotionen som utmanas.

Dan Brown har bara en svaghet som gör honom lite jobbig, kanske mer uttalat i Inferno. Förutom en suverän story och upplägg så tillhör han den typ av författare som lägger ner oerhört mycket research på det han skriver om. Research som han känner sig tvingad att förmedla. Stora delar av boken utspelar sig i Florens och Dan Brown fyller ut boken med ändlöst många fördjupningar i byggnaders arkitektur och historia. Utvikningar som hör hemma i en turistguide snarare än en spännande historia. Det är synd, för det sänker boken och tempot avsevärt. Men jag måste erkänna att när han beskriver vissa byggnader och konstverk så blev jag tvungen att Googla på dem för att hänga med i matchen. Och det kanske var meningen. Da Vinci-koden krävde dessa utvikningar för att förklara sammanhangen i konspirationen. I Inferno känns de som ovidkommande historiefluff.

Bortsett från det är Dan Browns berättelse och hans sätt att skapa gåtor och pussel som måste lösas av Robert Langdon bra. Som någon kritiker föreslog: Kanske Dan Brown skulle komma mer till sin rätt om han istället för att skriva ”turistböcker” skrev filmmanus direkt.

brownSlutsats: Inferno bygger på en spännande och utmanande konspirationsteori kring en allvarlig och verklig världsfråga. Den är en spänningsroman väl värd att läsa och jag ser fram mot filmversionen (premiär 2015).