Tänk om… Tvärtom?

Föreställ dig att Edwart Snowden heter Kim Woo-jin och är en avhoppad dataexpert från nordkoreanska säkerhetstjänsten. Han har flytt till Belgien och avslöjat genom tusentals dokument och bevis att Nordkorea i samarbete med säkerhetstjänsten i Kina och Ryssland  har byggt sofistikerade system för att spionera och samla in stora mängder data från väst.

Dokumenten visar hur de avlyssnar och spelar in miljarder telefonsamtal i veckan genom att ha hackat sig in i de stora teleoperatörernas nät i Europa och USA. De samlar data från de ledande e-posttjänsterna på nätet och metadata över vad folk gör, vilka de besöker och kommunicerar med och vad de handlar på nätet. De avlyssnar all trafik från Google, Facebook och Microsoft. Plus data över enskildas webbsurfande, chat och videosamtal. De dammsuger sociala tjänster som MSN, Twitter, Yahoo, YouTube på privata data.

IMG_7043Inte nog med det. De har lyckats att manipulera säkerhetsprogram, krypteringsprogram och så kallade säkra nät och nått in i de heligaste rummen hos företag, organisationer och myndigheter. De avlyssnar västvärldens alla ledande politiker med alla tillgängliga metoder. Bland annat genom att osynligt installera trojaner i deras datorer och mobiltelefoner. Dokumenten avslöjar också att de samarbetar med asiatiska mobilleverantörer och installerar handgripligen bakdörrar i telefoner som beställts av vissa personer eller organisationer.

De tusentals dokumenten visar att säkerhetstjänsterna inte bara spionerar på misstänkta personer utan på alla. De arbetar under devisen: Istället för att leta efter nålar i höstacken, så samlar vi in hela höstacken. Bara för att vi kan.

Om fallet med Kim Woo-jin vore sant, hur skulle västvärlden reagera, tror du. Hur skulle svenska politiker och svensken i allmänhet reagera? Tiga? Knappast. Det skulle bli ett sjuhelsikes liv om sådana fakta kom på bordet. Vi må ha misstänkt att det pågår men knappast i den omfattningen och när fakta kommer på bordet kan vi inte låta bli att agera. Det är en politisk, folkrättslig och medmänsklig nödvändighet. Aktionen mot spionaget blir högljudd och hätsk.

Tillbaka till verkligheten.

Edvard Snowden har lagt samma gigantiska hög med fakta på bordet om att västvärldens säkerhetstjänster gör exakt samma sak, fast på sin hemmaplan och mot sitt eget folk. Våra så kallade vänner kartlägger minutiöst och effektivt oskyldiga medborgare inom hela västvärlden. Inte ens politiker, rättsväsende eller regeringar har den insyn och kontroll som krävs för att styra detta. Varför gör dom det?

NSA, GCHQ, FRA med flera vet att information är makt. Med tillgång till känslig privat information kan man tysta vem som helst, till och med presidenter. Det bevisade J Edgar Hoover för länge sedan.

Svenska folket fortsätter att gäspa sig genom detta drama, våra folkvalda inbegripet. Det här med privatliv och personlig integritet verkar inte vara så viktigt längre. Melodifestivalen är fortfarande viktigare i Mellanmjölkens Land.

– –

Jag hör ibland kommentarer som att ”Jag bryr mig inte – jag skriver ändå inget känsligt på Facebook”. En sådan kommentar visar att man inte ännu förstått vad det handlar om. NSA, GCHQ och FRA med flera samlar in enorma mängder metadata. Metadata är inte vad du skriver på nätet, utan information om vad du gör, vilka sidor du besöker, vilka människor du mailar och chattar med, vilken läkare du har, vilka mediciner du hämtar ut, vilka adresser du besöker, vilka rutiner du har, vilka politiska kretsar du rör dig i, vilka hemligheter du har och så vidare. Metadata insamlat bland annat via GPS, mail, chatt, mobilsamtal, gillaknappar och webbesök ger en mycket tydligare bild av en människas liv än att tjuvlyssna på enstaka telefonsamtal.

Jag tror att vi alla, innerst inne, vill ha ett Internet som en plats för den enskilde där privatlivet respekteras, precis som vi vill att våra hem och privatliv i övrigt skyddas. Så som det var på 90-talet, innan 9/11 2001. Görs inget så kommer det att fortsätta att eskalera. Eller som en amerikansk freedomfighter sa: ”George Orwells 1984 var menat som en varning, inte en instruktionsbok”.

Tidningen The Guardian (passande namn) har varit det viktigaste mediet för att förklara och publicera innehållet i Snowden-dokumenten. Om du vill sätta dig in i vad som hänt, rekommenderar jag tidningens The NSA Files.

.

.